Lydnadsträning med skott

Nu på morgonen träffades vi ett gäng för lite lydnadsträning. 🙂

Jag var på plats lite tidigare än de andra och utnyttjade tiden med att värma upp Bell. Det brukar vara en fördel att hon har tömt ut lite energi innan vi träffar de andra, det kan bli lite skälligt och stretigt annars. Hon vill så gärna hjälpa till när de springer omkring… Så idag när de andra kom, hade jag ändå vilopaus och Bell kunde lugnt kika på de andra utan att känna överdrivet att hon också ville träna. 🙂

Min plan för dagen var sådan att jag inte hade någon direkt plan. Det brukar vara så när jag tränar lydnad. Jag har ingen aning om vad jag ska göra, så jag brukar mest köra linförighet, inkallning och apportering. Haha. Detta var vad jag gjorde idag också, men så hade en av de andra med sig ett hinder, så då tränade vi lite hopp över hinder också.

När det gäller min inställning till lydnaden, går det i perioder om den är bra eller dålig. Ibland kan jag känna att det är väl ingenting. Det är några moment vi behöver träna extra eller jättemycket på, men det är liksom en baggis. Ibland känner jag att jag vill dra en filt över huvudet och gå där ifrån. Idag var lite en sån dag. Inte för att Bell var dålig, hon var precis som vanligt. Flamsig, något ofokuserad men kämpade på efter bästa förmåga. Utan mer för att det känns som det är så mycket man ska lära in, och det är så väldigt strikt vad man ska göra och inte göra. Tror jag är för mycket rallymänniska och för lite bruksmänniska för att fatta vitsen med det förbjudna dubbelkommandot. 😛 I rallyn får du berömma och uppmuntra hunden med rösten under hela banan. I brukset får inget sånt förekomma alls.

Mjaa, känns lite som jag står med en fot i två världar… 😉

Vi avslutade träningen med att en av de andra gick en bit bort och sköt lite skott. Det var ingen riktig pistol, så det lät inte riktigt som skott utan mer som smällare folk springer omkring med på nyårsafton. Jag hade typ ingen aning om hur Bell skulle reagera. Hon har varit skott innan, bl a var vi på en brukshundsklubb där de hade skottövning. Då stod jag en bit bort och lekte med henne, och hon reagerade inget speciellt. Hon har heller inga problem med att vara ute och gå när det skjuts på avstånd. Hon är inte rädd för höga eller plötsliga ljud.

Jag lekte lite med henne varvat med att ge godis. När första knallen kom, bröt hon leken och tittade bort mot ljudet. När andra knallen kom, gav jag henne en godis samtidigt och hon grävde ner tänderna i mina fingrar, ett ganska bra tecken på att hon blev stressad 😛 Det kom ytterligare knallar och hon gjorde likadant, och verkade lite orolig. Sista knallen var ganska nära, och då kändes hon faktiskt lite påverkad. Jag vet inte om jag skulle kalla det rädd, men det kändes som det var en gräns för hur nära knallen kunde vara innan hon gick över den gränsen.

Jag kände mig lite modfälld, men försöker ändå tänka att det bara är att fortsätta träna. Hon blev ju inte rädd, bara förvirrad. Nästa gång tror jag dock att jag bara ska mata henne med godis och försöka hålla henne lugn 🙂

I alla fall, tidigare i veckan hittade jag en lista på lydnadsmomenten för appellen och jag försökte ändå tänka på den idag när jag tränade, för att se vilka moment Bell kan och inte kan. Så först kommer momentet (beskrivning av momenten finns på listan) och sen en beskrivning av hur Bell beter sig i momenten 😉

1. Linförighet
– Kan följa kortare sträckor utan belöning, dock har hon svårt att kedja ihop. Om vi svänger mycket utan att stanna, kan hon sväva ut. Plogar lätt på grund av hög förväntan. Försöker lösa detta med att belöna bakåt, går så där. Vid språngmarsch studsar hon och vill springa före.

2. Framförgående.
– Kan ej. Jag har provat att placera ut belöningen en bit framför oss, vilket resulterar i att hon rusar iväg mot den. När jag kommenderar ”framåt” vänder hon sig om och tittar på mig, så tror faktiskt hon har lite svårt att förstå uppgiften, haha 😛

3. Platsläggande under gång.
– Kan momentet.

4. Inkallning.
– Kan momentet.

5. Apportering.
– Kan momentet, men det behövs viss finputsning. Hon har ett väldigt föremålsintresse, så ibland har hon lite svårt att sitta still vid min sida när jag kastar apporten. Hon kan kommandot ”apport” men hon har dåligt grepp (allmänt känt att Bell gärna springer med öppen mun, haha!) och har även svårt att stå/sitta stilla med apporten i munnen. Hon därför apporten framför mig, och vill gärna bli av med apporten så fort som möjligt (så jag kan kasta den igen, tror hon). Vid ingång till min sida igen är hon snäv och hamnar i sned position. Sa jag att hon är föremålsintresserad? Haha!

6. Hopp över hinder.
– Kan momentet.

7. Platsliggning (3 min) 
– Kan momentet, men tror det behövs lite mer träning. Hon ligger still, men har dålig uthållighet och jag ser på henne att hon vill att något ska hända. Jag får berömma henne hela tiden för att hon inte ska hitta på något annat. Dock gör hon inga direkt ansatser på att resa sig, och klarade ca två och en halv min innan jag kände mig manad att gå fram och berömma.

8. Budföring.
– Kan momentet.

Japp, det är en hel del att träna på om vi ska komma någonstans. Ibland känns det som en ok utmaning att ta sig an detta, ibland känner jag mig allt för trött för att orka med det, haha 😉 Det blir nog flera rundor innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra med min lilla vovve 😉

Glad är hon i alla fall 🙂

Read Full Post »

Lek i inomhushall

Nu på kvällen åkte jag och Therése (och voffarna så klart 😉 ) iväg för att träna i en inomhushall med ett gäng andra tjejer 🙂

Detta var första gången som Bell skulle få träna i en hall, på en plats där hon aldrig har varit tidigare med massa hundar hon aldrig hade träffat. Jag var lite nyfiken på hur hon skulle reagera, faktiskt. Vanligtvis har hon absolut inga problem med att komma till nya platser och har relativt lätt att infinna sig i det mesta jag dra med henne på 😉

När vi kom dit var hon till en början lite stökig. Både hon och Obelix var ganska så förväntansfulla och triggade upp varandra i varv ganska mycket. Men vi började med att sitta i en ring och det blev passivitetsträning medan vi presenterade oss för varandra osv. Bell lugnade sig ganska fort, men avslappad skulle jag väl inte kalla henne… 😉 Hon låg och tiggde godis från mig och Therése, tittade på de andra och försökte gå fram för att rota i en ryggsäck som stod i närheten. Tja, man kan ju skämmas för mindre kanske. Hon hade lite svårt att slappna av fullständigt. Det låg dessutom en  en annan hall precis bredvid som det var kurs i och man hörde hundarna därifrån som skällde och höll på. I vår grupp skällde ingen hund ihållande, men det blev ändå väldigt mycket ljud i och med hundarna som hördes från den andra hallen.

Själva träningen var inget allvarligt, utan vi var mest där för att umgås med våra hundar helt enkelt 🙂 Till en början blev det lite trickträning. Bell visade nästan upp sin bästa sida och kunde de flesta av tricken som vi gick igenom. Haha, känner mig nästan lite för nördig när jag har lärt henne allt det, men men. Ibland får man vara lite larvig i hundträning också 😉 Det var väldigt skoj, tyckte Bell, men efter det började hon kräva godis för varje andetag hon gjorde, typ. Hon verkade tro att vad hon än gjorde, behövde hon belöning. Kunde hon få tro, dock 😉

Efter det skulle hundarna hämta leksaker som var utspridda på golvet. En av de andra hundarna blev väldigt uppspelt när Bell skulle hämta, så den satt och skällde under hela tiden. Bell jobbade på bra dock, det var ju lite som uppletning 🙂 Men jag tror hon var lite mosig i hjärnan, för jag upplevde henne lite spretig och ofokuserad typ. Så efter fem hämtade föremål så tyckte jag att det fick räcka. Jag ville inte tjata på henne. 🙂

Vi avslutade med ett litet spel där vi var två lag mot varandra. Vårt lag vann, men det var nog lite tur haha 😉 Väldigt trevligt hade vi i alla fall allihop, så hoppas på att det blir en sån här kväll igen snart 🙂

Bild från den avslutande leken, taget av Sandra 🙂

Read Full Post »

Söndagens sök

Det är inte alltid man är snabb som vinden… 😉 Men här kommer i alla fall en liten redogörelse från sökträningen i söndags.

Vi var ett tappert gäng på fem stycken som träffades. Det kanske är på gränsen för hur många man ska vara, men det gick bra ändå 🙂 Väl på plats vallade vi rutan och lottade sen ut startordningen för dagen. Jag fick startnummer ett, haha! Det är nog första gången jag fick det 😉 Sist har jag varit många gånger, men för det mesta är jag i mitten. Jag antar att någon gång ska vara den första 😉

Själva passet för vår del gick bra. De andra var väldigt nöjda med Bell i alla fall, haha, och jag fick kommentaren ”om hon håller, har du en riktigt bra hund, ämnat för det här”. Känns kul att höra 😀

Kanske är vi där någon gång i framtiden? 😉

Det vi gjorde var avlämnande av rulle och påvis till figuranten. Det betyder att när hon springer ut till figuranten ska hon hämta en rulle som finns där. Den tar hon med in till mig och lämnar av den. Sen sätter jag på kopplet, kommenderar ”visa” (som i visa mig var figuranten är) och hon visar mig då var figuranten ligger gömd. Väldigt roligt, och Bell fattade snabbt vad det var frågan om. Till en början tyckte de andra att jag skulle säga ”var är du?” som en fråga ut till figuranten (som möjligtvis inte behövde svara) för att få Bell att titta utåt. men jag märkte att det snarare gav motsatt effekt. Haha. När jag ropade ”var är du?” så titta hon på mig som om hon tänkte, ”vad, jag är ju här??” 😉 Så det räckte med att säga ”visa” för att hon skulle sätta språng ut. Vilket hon också gjorde, jag flög som en vante efter henne i kopplet XD

Det jobbigaste vi har att träna på är dels lydnaden, men också att jag tar alldeles för mycket kontakt med min hund! Jag vill gärna kolla på henne, för att se vad hon håller på med. Men Bell är så kontaktsökande i sig själv, att hon när hon ”råkar ut” för ett moment, tittar hon bort mot mig för att se om hon gör rätt. Får vi för mycket kontakt då, släpper hon det hon håller på med för att istället komma in. Haha! Det är många gånger som hon har sprungit ut till figuranten, tagit rullen och sen tittat på mig. Då släpper hon rullen och kutar in till mig istället, för att se vad jag gör och vad jag vill att hon ska göra… 😉 Inte på ett undergivet sätt, utan på ett överdriver förarbundet ”jag tycker om min matte så mycket för hon är så roligt”-sätt.

Dessutom har jag en förmåga att hålla i eller ta i henne strax innan jag skickar ut henne i rutan. Det stör henne, hon tror att jag vill nått. Sen har jag en förmåga att titta på henne, både i skicken ut och när vi gör påvisen. Det gör att hon tittar på mig och kommer tillbaka till mig istället för att gå ut.

Haha, knasig hund! Men med hjälp av de andra i gruppen, lyckades vi få ordning på mina brister 😉 Efter det gick det faktiskt väldigt bra, hon gjorde både fina tomskick och skick mot figurant. Hon tappade inte sin rulle en enda gång och hon gjorde väldigt fina påvis!

Stolt matte 😀

Förväntansfull tjej innan vi kör igång 🙂

Read Full Post »

Övernattning och spår

Inatt hade vi besök av Obelix 🙂

Detta blev hans fjärde gång han sov över hos oss och faktiskt gick det väldigt bra 😀 De tidigare gångerna har han varit lite stökig, haft svårt att komma till ro vid läggdags och skällt/pipigt under natten. Men denna gång var han tyst i stort sätt hela natten. Han skällde endast två gånger, ett skall mitt i natten och ett tidigt på morgonen. Som tur var höll sig Bell lugn, och han slappnade fort av igen. Annars är hon ganska duktigt på att dra igång honom till ytterligare skall, även om det inte var något speciellt… 😛

Bell tog över Obelix korg, mest för att hon kunde, haha! Åpna damen…

På morgonen när Therése kom och hämtade honom, åkte vi ut och spårade tillsammans med några andra. Det hängde något väldigt blött i luften, men vi lyckades undkomma de värsta vattenmassorna de timmar var ute 😉

Bell fick ett 100 m spår med två vinklar. Det blåste lite lätt, så tror att spåret flyttade på sig lite grann. Hon spårade nämligen inte där jag hade gått 😉 Men det gjorde inte så mycket, man ska ju lita på hunden haha 🙂 Bara det att jag själv blev lite låst på var jag hade hängt snitslarna så ville lägga mig i var hon valde att gå, vilket så klart förvirrade henne lite lätt. En annan sak är att jag fortfarande har godis i spåret, även om vi har spårat nu väldigt länge. Det är en gamla vana, för jag tror faktiskt nästan hon skulle klara sig utan. Egentligen är det väl dags att överge dem och istället lägga ut spårpinnar. Men… det är nog min egna osäkerhet kring spårandet som har gjort att jag har valt att ha kvar det där godiset XD Att jag faktiskt inte vet hur man gör, utan kör på det enklaste jag kan komma på.

Jaja, bara en lite reflektion 🙂

Efter avslutat spår fick Bell göra en uppletarruta med fem föremål utplacerade. Och, tja, det var mycket spring och lite hjärna, haha. Dessutom hade det varit tre hundar innan i rutan och två spår i närheten, så kan vara så att det var lite mycket dofter också. Hon sprang utanför området för rutan ganska många gånger, och det såg inte ens ut som att hon reflekterade över att hon hade korsat doftgränsen. Jag var t o m tvungen att ropa tillbaka henne, haha. Snurrpelle 😉

Jag fick i alla fall göra tre skick in i rutan innan hon hittade första föremålet. Därefter verkade hon fatta något sånär vad det var hon skulle göra. Hon hittade tre föremål till, men var totalt lost för den sista, så den fick jag hjälpa henne med. Vi gick ut i rutan och hämtade den, sen la jag ut den i rutan igen, fullt synlig för henne och skickade ut henne. Mest för att hon skulle få avsluta med att vara duktig tjej, hihi 🙂

Ikväll blir det mellomys, och i morgon ska vi iväg och söka runt i skogen! 🙂

Blöta och nöjda voffar 🙂

Read Full Post »

En spännande vår framöver

Nu så, nu kanske det börjar släppa 🙂

Mycket av det negativa som har hängt över mig som en giftig dimma har äntligen börjat tona bort. Istället tittar jag framåt i tiden och ser mycket spännande som kommer ske både i vår och längre fram i tiden och jag känner mig väldigt positiv inför detta. Det är nästan lite ovant, faktiskt, att känna ett mindre lyckorus nästan varje dag. Det är man inte bortskämd med 😉

På skolfronten är det om en månad dags för att börja arbetet med kandidatuppsatsen och våra lärare peppar och förbereder oss till tusen för detta. Jag vet inte hur den allmänna känslan är i klassen, men jag känner mig väldigt bra inställd till detta kommande projekt. Jag vet att jag antagligen kommer få äta upp det många gånger under skrivandets gång, men så här innan det har satt igång känner jag mig redo i startgroparna 😉

När det kommer till Bell har jag en del planer för henne med, så klart. Jag har anmält oss till kurs i rallylydnad, fortsättningskurs denna gång. Jag har också lite löst gått i tankarna om att anmäla oss till en ”vanlig” lydnadskurs, men det har inte blivit så mycket mer än så, haha 😉 Vi får traggla på i det som vi kan, helt enkelt. Gällande rallyn, känner jag att nu har vi tränat rally så länge så det borde ju faktiskt utvecklats till något, kan man tycka. Jag satt och bläddra igenom lite tävlingar för ett tag sen och även om jag inte kommer starta något nu innan kursen drar igång, är jag nog plötsligt inte helt stängd till att faktiskt göra en start. Jag har alltid tänkt att vi inte är tillräckligt bra, och att jag sen inte heller har haft något vidare intresse av att tävla (och skämma ut oss?). Men nu har det alltså börjat gro en liten tanke i huvudet… Mjaa, får se vad det blir av den 🙂

Längre fram i vår, närmare bestämt i maj månad, anordnas något som kallas för Hundens Dag här i Borås. Det är en heldag där hunden står i fokus (så klart 😉 ) Det kommer finnas utställare av olika varianter, man kommer även få testa olika hundsporter och lite annat. Det kommer också finnas en rasparad, där olika raser visas upp, och där kommer jag och Bell ingå 😉 Jag fick förfrågan häromdagen, och jag tror inte det kommer vara så avancerat så varför inte, liksom 🙂 Det kommer nog bli skoj!

Men nu har jag väl bestämt mig, och fått det gjort dessutom. Nu har jag anmält Bell till MH! Mitten av april blir det, och känns väldigt spännande, huhu. Jag har tidigare inte tänkt göra MH med henne, av flera anledningar. Första gången jag hörde talas om MH var våren 2011. Då var Bell inte ens ett år, och min syster pratade om att hon skulle göra det med sin dåvarande hund. Men då fick jag också höra om eventuella risker med att göra MH, t ex hunden blir rädd för skott och allt vad den utsätts för under testet, och blev minst sagt misstänksam. Jag tittade då på min ystra unghund och kände typ ”hon är för vek, hon kommer bli apskraj”. Sen har det liksom rullat på. Jag hörde att man skulle göra testet när hunden var runt 1-2 år för ”bästa resultat” och vips så hade hon blivit för gammal. Trodde jag, i alla fall. Men så fick jag veta för inte alls så länge sen att man visst kan göra det när hunden har blivit äldre, och då kände jag ”tja, varför inte?” Nu tror jag inte det kommer vara någon risk med att Bell får bestående men efter MH. Inte till den grad jag var orolig för tidigare i alla fall 🙂

Så ja, jag ser fram emot den tid som kommer. Det ska nog bli skoj! 🙂

”Inget berör mig, så länge jag får ha min pinne modell större!”

Read Full Post »

Alla hjärtans dag-promenad i efterhand

Här kommer ett gäng bilder från när jag var ute och gick med Stala hundflock häromdagen.

Allihopa var i behov av promenad av något slag, men jag hade verkligen ingen lust att ta dem ut på en koppelpromenad runt kvarteret. Om jag inte ville få mina armar att utstretchade till max och ett humör under markytan, dvs. Haha. 😉 Nä, så jag lät dem istället hoppa in i bilen och körde sen upp till betet i skogen där de kunde få springa fritt och härja runt, helt lösa. Eftersom det är fårstängsel runt om hela så behövde jag heller inte oroa mig för att någon skulle sticka efter något olämpligt, typ vilt, människor eller bilar.

Det gick ganska så bra. Det blir lätta kaotiskt när de är allihopa, vilket det även stundvis blev. Men efter en timmes röjande kände jag att nu fick det nog räcka, haha. Bell och Lakritz hade haft intensiv dragkamp om en lekknut och Bert hade badat i varenda vattendrag och pöl som fanns. Allt noga övervakat av Stina 😉 Jag tror de var alla ganska nöjda med den lilla trippen 🙂

Read Full Post »

Fortsatte på en gammal skiss

Very angry

Gjorde denna bild för några veckor sen, men har inte blivit av att jag har visat den 😉 När jag är på Orust ritar jag för det mesta på A3 och det är inget format som går in i scannern, och eftersom man ibland är typ allmänt slö har jag inte kommit mig för att fota bilden heller. Det blev att jag till slut tog en bild med min mobil, men tyvärr faller vissa detaljer bort i den bristande kvalitén, haha 🙂

Bilden påbörjade jag egentligen i somras, men jag hade såna väldiga problem med uttrycket i hennes ansikte att jag gav upp. Men nu när jag kom hem igen tänkte jag att jag kunde göra ett nytt försök. Det var faktiskt väldigt skoj, då jag märkte att jag har blivit mycket bättre och utvecklats en hel del. Exempelvis gjorde jag hennes näsa helt på fri hand, något som jag aldrig har kunnat göra innan 😀

Jag har lagt väldigt mycket fokus på att få hennes ögon väldigt skarpa, då de ska utstråla hennes ilska. Även så munnen. Den fick absolut inte bli platt och passiv, utan även här ett tydligt yttryck med väldigt nedåtpekande mungipor. Jag har också försökt skugga så linjerna i ansiktet kommer fram, tyvärr syns det inte så bra på denna bild, men lovar att jag har gjort det 😉 Näsan blev dock lite liten i förhållande till de stora ögonen.

Det enda som jag faktiskt är lite missnöjd med är hur hennes huvud blev så runt. XD Rund som en boll. Det ser lite konstigt ut, men tror att det är håret som gör det. Men men, jag får leva med det, helt enkelt 😉

Så klart har jag haft en liten referens, även om den mest har varit i huvudet. När jag började på bilden i somras, hade jag en referensbild som jag kikade på, men nu när jag gjorde klart bilden har jag ritat helt och hållet från huvudet. 🙂

Azula från Avatar: Last Airbender

Read Full Post »

Boråsliv

Nu är jag alltså tillbaka till Borås. Tillbaka till vardagen och allt vad det innebär 🙂

Veckorna med min praktik har varit väldigt bra, jag har trivts väldigt bra och hade gärna velat stanna längre. Dock blev det inget farväl utan ett löfte om framtiden, vilken känns väldigt roligt. Vi ska höras av sen när jag är klar med skolan, så jag hoppas på det bästa! 🙂

Jag har inte hunnit med bloggen så mycket på grund av olika anledningar. Främsta anledningen har varit brist på Internet till datorn. Har haft tillgång till min mammas dator med Internet, men inte till min egna så det har varit lite omständigt på den punkten. Men nu är jag i stan igen, så då borde ordningen återgå till det normala. Eller så normal som den kan bli, kanske man ska tillägga… 😉

Bell är allt annat än normal

Read Full Post »

Full fräs i skogen

Nu har det gått en vecka på min praktik och jag trivs så bra! 🙂 Synd är ju bara att jag är praktikant så det känns ju inte värt att ”lära sig” något praktiskt, för det kommer ju ändå se annorlunda ut om jag kommer till något annat bibliotek. Typ på vilken hylla böckerna ska stå på, var och i vilken ordning tidningar och tidskrifter ska sorteras, vilka låntagare som vill ha vilka böcker… Haha 😉

Det har inte blivit så mycket hundträning det senaste. Dels har jag ju varit i väg på praktiken, men sen åkte mina föräldrar iväg utomlands igår så det har varit massa förberedelse för det.

Men idag blev det faktiskt lite hundträning 🙂 Min syster skulle ut i skogen med Lakriz och då hängde jag och Bell på. Vi gjorde lite budföring och en uppletarrutan innan Bell och Lakritz fick busa loss resten av promenaden 🙂

Bell var _väldigt_ taggad när vi skulle göra budföringen. Min syster hade tränat Lakritz innan, och då hade ju Bell fått sitta och titta på när Lakritz sprang fram och tillbaka och hämtade sina dammisar… Haha väldigt svårt att sitta still och ibland ville hon slita sig för att hjälpa till 😉 Så ja, en aning överspänd. Men hon springer alltid jättefint i skicken, rakt mot min syster som skjuten ur en kanon. Vi gjorde tre skick och när hon kom tillbaka till mig en tredje gång, märkte jag att hon var rätt så trött haha 😉

Efter det gjorde jag en uppletarruta för henne, mest för att hon skulle koppla på hjärnan efter allt springande. Hade dock bara tre grejer att lägga ut. När jag skickade ut henne i rutan, hade hon svårt att hitta första grejen, för hon sprang runt som en visp och letade med nosen i vädret, haha. Mycket ben, lite huvud, sa min syster och tja, ja det var så man kunde sammanfattade det. Så det tog en stund, men när hon väl hade hittade första grejen, gick det ganska fort att finna de andra två också 🙂

Det märks ju ganska snabbt när denna damen inte har fått träna något ordentligt på ett tag. Inte det att hon blir rastlös inne utan när man väl ska göra något blir hon taggad till 200%, så hon får svårt att koncentrera sig på den egentliga uppgiften. Hon  vet inte vad vi gör, men vi ska träna och det är så roligt!!! Haha. Men man ska ha vilodagar också ibland, så jag skäms inte över det. 🙂 Nu idag fick hon lite utlopp för energin, så då är hon nöjd för stunden i alla fall 😉

Lakritz springer och hämtar en dammis bakom stenmuren. Väldigt duktig tjej! 🙂

Read Full Post »